Swedish Interview
A kind reporter from the newspaper Ystads Allehanda, came to interview me. The article was published on the 30th September
2006.
I talk about my move to Sweden (a dream come true!), my aspirations and dreams.
There is also a poem I wrote a few years back, for which I got an award in Washington D.C., in 1994. The poem is called
"Diego II" and it is written in English.
Enjoy!
"Min dröm har blivit sann". Rosie Trenta är lycklig över att ha flyttat till Sverige,
ett land som har fascinerat henne i många år. BIlder Sprisse Nilsson
Från Rom, via London, till Lövestad
Publicerad: 30. September 2006 02:00
Lövestad Rosie Trenta, eller Rosaria som hon egentligen heter, är född och uppvuxen
i Rom. Hon är en energisk konstnärssjäl och en mångsysslande 39-åring som har svårt att hålla sig till en och samma sak alltför
länge. På perfekt Londondialekt talar hon om flytten till Sverige, författarskapet och framtidsplanerna samtidigt som hon,
på sant italienskt manér, gestikulerar med händerna.
Från hemlandet Italien flyttade Rosie
Trenta till London för snart 15 år sedan. Planen var att hon skulle studera två år på ett filminstitut. Hon stannade kvar
i tolv år.
Efter studier i skandinavisk litteratur och en magisteruppsats om favoritförfattaren Strindbergs Fröken
Julie blev längtan till Sverige stor. Tre semestrar hann det bli innan hon bestämde sig för att stanna för gott.
Jag
har alltid uppfattat Sverige som väldigt organiserat, det tycker jag om, trots att jag är helt oorganiserad själv, säger hon
och skrattar.
Den röda tråden i karriären sedan hon avslutade sina studier har varit författarskapet, däremellan är
meritlistan brokig; allt från tjänster på Tower of London till flygbolag. Hemma i Italien har hon publicerat tre diktsamlingar
och en bok med noveller. På en av köksväggarna hemma i Lövestad hänger en utmärkelse från The International Society of Poets.
Priset fick hon i Washington D.C. år 1994, för dikten Diego II. Dåvarande kärleken, som också har blivit tillägnad dikten,
var hennes "enda inspiration"
Ja det var då det, skrattar Rosie Trenta självironiskt åt sin ombytliga person.
Rosie
Trenta sprudlar av energi och livsglädje. Hon bejakar olikheter och har själv fått uppleva hur det är att vara ifrågasatt
för sin personliga stil, också hemifrån.
Speciellt min mamma har haft höga förväntningar på mig. Som enda barnet skulle
jag göra karriär och bilda familj. Ibland undrar hon varför jag är som jag är, men då säger jag alltid: vad kan jag göra,
det är ju min personlighet. Välsigna min mor, jag älskar henne innerligt.
Men också som ny i ett främmande land har
blickarna riktats åt hennes håll. Trots det, menar hon, så finns det inget land som hon känner till där fördomarna är så starka
som hemma i Italien.
Jag har tyvärr upplevt det här också, men jag försöker att inte ta det personligt utan att se
bortom stereo-typerna.
I december har Rosie Trenta bott i den pittoreska villan på Södra Esplanaden i Lövesetad i ett
år. Med sig tog hon mamma, två hundar och en katt.
Först av allt kollade jag upp så att det skulle vara möjligt att
ta med mig Loke, min älskade katt, utan henne hade jag inte flyttat.
Att 81-åriga mamma flyttade med var inte lika
självklart. Efter sin mans bortgång något år tidigare började hon känna sig ensam hemma i Italien. Hoppet om att dottern skulle
komma hem var sedan länge borta.
Så jag sa till henne att flytta med mig, och det gjorde hon så nu tar jag hand om
henne. Jag kan inte fatta vilken tur jag har haft som fått med mig hela min familj.
Förväntningarna på livet i Sverige
var höga, och Rosie Trenta är inte besviken. De kalla vintrarna välkomnar både hon och mamman med glädje.
I somras
höll jag på att gå under och fick gå ut och köpa luftkonditionering! Då tänkte jag, herregud vad gör jag, köper luftkonditionering
i Sverige! Men vintern var fantastisk, fast grannarna trodde nog inte att mamma var riktigt klok när hon gick i t-shirt ute
i trädgården.
Att jämföra livet i en storstad London med Lövestad kan tyckas omöjligt. Men för Rosie Trenta är skillnaderna
mellan länderna inte överväldigande stora.
Förutom att här inte finns så mycket pubar så är det småsakerna som gör
livet här annorlunda. Alla här är så medvetna när det gäller saker som återvinning, det tycker jag är fint. Att alla pantar
burkar och får pengar tillbaka, det är en liten insats som gynnar så många.
Vad framtiden bär på för Rosie är osäkert,
men skrivandet slutar hon aldrig med.
Jag håller på med en roman, men det tar säkert tio år innan jag blir färdig med
den.
En dröm är att kombinera författarskapet med ett vanligt jobb, kanske med att öppna en liten butik.
Och
sälja importerade varor från England och Italien, det hade varit härligt. Själv älskar jag te och allt som kommer därtill
så kanske blir det något åt det hållet.
Trots det ombytliga innehållet i hennes liv tycker Rosie Trenta att hon har
hittat hem, en gång för alla. Om hon bor kvar i Lövestad för alltid vet hon inte, men i Sverige tänker hon stanna.
Tänk
att jag bor här nu, min dröm har blivit sann!
Malin Perlheden 0416-192
10 malinperlhedenallehandasyd.se
DIKT: DIEGO (II)
Thou
walk briskly
Towards the crystal world
That never breaks.
Talking with thy eloquent eyes,
Changing
the course of life,
For the whole universe
And a lot more
Thou art.
The athletic figure
Carries
the weight of the world;
Like a tired but proud Atlas
Thou run on the green lawn.
Running is the essence
of life,
Laughing is thy joy,
And the gentle face
Shines with celestial grace.
Raise that name
to heaven,
Kindle the flame of a star
With thy tender smile;
Receive the vagabonds
And the tireless
wanderers
With open arms.
Break a friendly storm,
Guard my dreams of a happy future,
For the Sun
brightens
The empty boulevards:
Love is everywhere!
Warming the cloudless sky,
Our voices becoming
a divine echo;
A fertile soil
Will produce heavenly fruits:
Only for my beloved DIEGO!
|
På överarmen har Rosie Trenta en varg som påminner om egna hunden tatuerad. "Han ser kanske lite skrämmande
ut men han är from som ett lamm"
This is the direct link to the article
|