Från Rom, via London, till Lövestad

Publicerad: 30. September 2006 02:00

Lövestad
Rosie Trenta, eller Rosaria som hon egentligen heter, är född och uppvuxen i Rom. Hon är en energisk konstnärssjäl och en mångsysslande 39-åring som har svårt att hålla sig till en och samma sak alltför länge. På perfekt Londondialekt talar hon om flytten till Sverige, författarskapet och framtidsplanerna samtidigt som hon, på sant italienskt manér, gestikulerar med händerna.

Från hemlandet Italien flyttade Rosie Trenta till London för snart 15 år sedan. Planen var att hon skulle studera två år på ett filminstitut. Hon stannade kvar i tolv år.

Efter studier i skandinavisk litteratur och en magisteruppsats om favoritförfattaren Strindbergs Fröken Julie blev längtan till Sverige stor. Tre semestrar hann det bli innan hon bestämde sig för att stanna för gott.

Jag har alltid uppfattat Sverige som väldigt organiserat, det tycker jag om, trots att jag är helt oorganiserad själv, säger hon och skrattar.

Den röda tråden i karriären sedan hon avslutade sina studier har varit författarskapet, däremellan är meritlistan brokig; allt från tjänster på Tower of London till flygbolag. Hemma i Italien har hon publicerat tre diktsamlingar och en bok med noveller. På en av köksväggarna hemma i Lövestad hänger en utmärkelse från The International Society of Poets. Priset fick hon i Washington D.C. år 1994, för dikten Diego II. Dåvarande kärleken, som också har blivit tillägnad dikten, var hennes "enda inspiration"

Ja det var då det, skrattar Rosie Trenta självironiskt åt sin ombytliga person.

Rosie Trenta sprudlar av energi och livsglädje. Hon bejakar olikheter och har själv fått uppleva hur det är att vara ifrågasatt för sin personliga stil, också hemifrån.

Speciellt min mamma har haft höga förväntningar på mig. Som enda barnet skulle jag göra karriär och bilda familj. Ibland undrar hon varför jag är som jag är, men då säger jag alltid: vad kan jag göra, det är ju min personlighet. Välsigna min mor, jag älskar henne innerligt.

Men också som ny i ett främmande land har blickarna riktats åt hennes håll. Trots det, menar hon, så finns det inget land som hon känner till där fördomarna är så starka som hemma i Italien.

Jag har tyvärr upplevt det här också, men jag försöker att inte ta det personligt utan att se bortom stereo-typerna.

I december har Rosie Trenta bott i den pittoreska villan på Södra Esplanaden i Lövesetad i ett år. Med sig tog hon mamma, två hundar och en katt.

Först av allt kollade jag upp så att det skulle vara möjligt att ta med mig Loke, min älskade katt, utan henne hade jag inte flyttat.

Att 81-åriga mamma flyttade med var inte lika självklart. Efter sin mans bortgång något år tidigare började hon känna sig ensam hemma i Italien. Hoppet om att dottern skulle komma hem var sedan länge borta.

Så jag sa till henne att flytta med mig, och det gjorde hon så nu tar jag hand om henne. Jag kan inte fatta vilken tur jag har haft som fått med mig hela min familj.

Förväntningarna på livet i Sverige var höga, och Rosie Trenta är inte besviken. De kalla vintrarna välkomnar både hon och mamman med glädje.

I somras höll jag på att gå under och fick gå ut och köpa luftkonditionering! Då tänkte jag, herregud vad gör jag, köper luftkonditionering i Sverige! Men vintern var fantastisk, fast grannarna trodde nog inte att mamma var riktigt klok när hon gick i t-shirt ute i trädgården.

Att jämföra livet i en storstad London med Lövestad kan tyckas omöjligt. Men för Rosie Trenta är skillnaderna mellan länderna inte överväldigande stora.

Förutom att här inte finns så mycket pubar så är det småsakerna som gör livet här annorlunda. Alla här är så medvetna när det gäller saker som återvinning, det tycker jag är fint. Att alla pantar burkar och får pengar tillbaka, det är en liten insats som gynnar så många.

Vad framtiden bär på för Rosie är osäkert, men skrivandet slutar hon aldrig med.

Jag håller på med en roman, men det tar säkert tio år innan jag blir färdig med den.

En dröm är att kombinera författarskapet med ett vanligt jobb, kanske med att öppna en liten butik.

Och sälja importerade varor från England och Italien, det hade varit härligt. Själv älskar jag te och allt som kommer därtill så kanske blir det något åt det hållet.

Trots det ombytliga innehållet i hennes liv tycker Rosie Trenta att hon har hittat hem, en gång för alla. Om hon bor kvar i Lövestad för alltid vet hon inte, men i Sverige tänker hon stanna.

Tänk att jag bor här nu, min dröm har blivit sann!



Malin Perlheden
0416-192 10
malinperlhedenallehandasyd.se


DIKT: DIEGO (II)


Thou walk briskly

Towards the crystal world

That never breaks.

Talking with thy eloquent eyes,

Changing the course of life,

For the whole universe

And a lot more

Thou art.

The athletic figure

Carries the weight of the world;

Like a tired but proud Atlas

Thou run on the green lawn.

Running is the essence of life,

Laughing is thy joy,

And the gentle face

Shines with celestial grace.

Raise that name to heaven,

Kindle the flame of a star

With thy tender smile;

Receive the vagabonds

And the tireless wanderers

With open arms.

Break a friendly storm,

Guard my dreams of a happy future,

For the Sun brightens

The empty boulevards:

Love is everywhere!

Warming the cloudless sky,

Our voices becoming a divine echo;

A fertile soil

Will produce heavenly fruits:

Only for my beloved DIEGO!